Har nog inte mått så dåligt på år. Jag vet inte va jag ska göra, vart ska jag ta vägen. Ärligt talat vill jag bara försvinna. Det finns ingen idé att vara kvar, jag har knappt vänner kvar, ingen tycker om mig, ingen kommer nånsin älska mig nånsin för jag är så jävla vidrig, finns inte en mm av mig som är vacker, ljus, fin, ÄLSKVÄRD.
Jag finns för att lida, för att må dåligt, för att gråta. Jag finns inte för att göra nå nytta för det gör jag inte. Ingen bryr sig, varken om mig eller att umgås med mig.
Längtar till den dagen jag inte kommer känna nåt, inga känslor för någon, inget lidande, bara lugn, en tomhet som är bra, en tomhet som får mig att le.