Inget blir som man tänkt.
Kategori: Allmänt
Jag hatar tajmingen. En lång jävla väntan på att få vara lycklig. År av saknad, år som aldrig kommer tillbaka, åren går, rynkorna smyger sig fram, man hittar flera vita hårstrån varje vecka. Det desperata paniken som man aldrig kan släppa ut. Den långa väntan av tajming. Att känna att jag är delad på mitten. Det enda som finns kvar är minnena. Minnen av dina kyssar, dina kramar, ditt leende, dina vackra ögon, din lukt. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur mycket jag dör för varje dag som jag inte får spendera med dig. Hur mycket det dödar mig varje sekund. När jag väl drömmer om dig önskar jag att det aldrig kunde ta slut. Jag njuter varenda sekund. Minnena och drömmar, det är ALLT jag har kvar... Tills tajmingen hittar oss...
