Otroligt att känslor för en person aldrig kan försvinna. Alla mina jävla misslyckade försök för att tvinga mig själv att få bort de här känslorna. Det lilla pirret i magen som förvandlas till lyckan i hela kroppen och noll behärskning någonsin. Bara så fort namnet nämns. Jag skulle göra vad som helst för henne.
Men som vanligt får jag aldrig vara lycklig så jag låter åren gå. Fortsätta vara olycklig och försöka komma över det.